Sedan gick det en vecka. En skolvecka i Frankrike. Vilket är en helt ny värld för oss. För det första – SKOLA? Ja, Noah är faktiskt bara 3 år och 3 månader, men i Frankrike börjar man skolan vid 3 år. Det är en enorm förändring. Inte bara att det är en skola, utan också intryck med nya vuxna och barn. Där alla talar olika språk. Jag skulle inte kalla det en internationell skola, men med både franska, engelska och nu även en dansk bland dem är klassen ganska internationellt presenterad. Undervisningen sker dock på franska.

Så länge leve youtube och netflix som har körts på både engelska och franska sedan vi fattade beslutet att prova ett liv i Alperna för 1,5 år sedan 😉.

Nåväl, tillbaka till där vi kom ifrån. Hur har skolveckan varit?

Noah leende och glad första skoldagen! Vilken dag.

Första dagen var ett rent drömscenario. Noah var så upprymd, glad och energisk över att komma igång. Han kunde inte vänta alls och vaknade kl 6 på morgonen när han sa "Moar, jag går till skolan nu". Det var ett nöje i sig.

Vi kom till skolan 8.25, med masker på och väntade utanför. Kyrkklockorna på motsatt sida av skolan ringde exakt 8.30 och i samma ögonblick öppnades dörren till skolan.

Vi gick in, allt var som det skulle, de visste att vi skulle komma, men hade inte gjort något garderobsutrymme till Noah än. Den kom och vi fick en fin plats.

Madame Laurence, som är Noahs lärare, hälsade oss vänligt välkomna och visade oss in i "klassrummet", som är uppdelat i tre. Ett rum för undervisning, kontemplation, läsning etc. Ett rum för lek och avkoppling och slutligen ett "rum" som är deras alldeles egna toalett/badrum. Mycket välorganiserat och särskilt i dessa tider, så det finns gott om plats för alla barn så att de inte blandar sig med de andra klasserna när de går på toaletten. 🙂

När klockan var 8.40 ringde skolklockan vilket gjorde att vi fick säga hejdå och goddag, för då började dagen. Det gick faktiskt riktigt bra.

Jag och Jacob åkte hem igen, med en enorm spänd känsla i magen, nervösa men också glada. Det var helt underbart hur lätt det hade varit första morgonen...

I den franska skolan är dagen uppdelad i två.
Morgonundervisning kl 8.40-11.40 och eftermiddag kl 13.40-16.40. Om vi vill kan vi också välja att han är där på lunchen, där de sedan äter tillsammans i matsalen och leker/har rast i hela TVÅ timmar. Det är fantastiskt! Vi kan också välja att hämta Noah 11.40, ta hem honom och lämna honom igen 1.40 eller bara ge honom förmiddagen och sedan ha eftermiddagen hemma. Det är ett nöje med så mycket frihet i sig.

måndag var en morgondag, så vi hämtade honom 11.40. Han var ledsen. Hade gråtit den senaste halvtimmen. Noah sa själv att det berodde på att de andra inte ville leka med honom när de var ute. AJ. Det gjorde ont i mammas hjärta. Två minuter senare sa han dock "jag är okej igen mamma". Sedan var allt bara bra och vi kunde njuta av resten av dagen tillsammans, där Noah stolt berättade om första skoldagen. (Ni som följer med Instagram, såg kanske Noahs lilla video i måndags där han berättade hur det gick).

tisdag morgonen var dålig.. Noah ville INTE gå till skolan. Det hela vändes upp och ner och var supertråkigt. Vi fick honom dock levererad och det gick också hyfsat bra. Men efter 2 timmar blev jag uppringd. Noah hade gråtit den senaste timmen, så jag var tvungen att ta upp honom. Av av av.. Det var inte kul. Som tur är bor vi bara 100m bort. bort från skolan så att jag snabbt kunde springa fram och hämta honom. (Ja upp, för det går verkligen uppför!!!) När jag kommer fram till honom ser han ledsen ut men gråter inte. (Typisk…)
Jag säger snällt "en demain" (Vi ses imorgon), varefter Madame Laurence berättar att skolan är stängd på onsdagar! VAD! Nå okej då... Här nere går man bara i skolan 4 dagar i veckan. Vilken lyx!

Resten av tisdagen ägnades åt avkoppling och lek hemma, samt en tur till lekparken. Noah själv sa att han bara skulle ta en dag ledigt... Ja, det är bra med dig. Det är inte så det funkar 😉.

Så onsdagen presenterade sig. FRI!

torsdag morgonen var en kamp. Noah var helt olycklig när vi lämnade över honom och det gjorde bara riktigt ont i oss båda. En av de andra lärarna tog Noah gråtande och sa åt oss att gå. Så det gjorde vi. Jag var lite nervös över hur det gick. Tittade ständigt på min telefon för att se om de hade ringt från skolan. Cirka. på Klockan 10.30 sitter jag på vår altan och kan höra hur många barn leker ute uppe vid skolan. Jag blir nervös när jag hör några barn gråta. Så jag frågar Jacob om han inte vill smyga fram och se om det är Noah som gråter.
Tur att det inte var... Noah blev så glad och åkte runt på skolgården på en skoter. Jaja, jag tänkte bara!
När vi kom och hämtade honom 11.40 var han så glad och hade haft en bra dag som han sa själv. Det var bra! Vi valde därför att testa eftermiddagen också.

Två timmars pausen gav oss tid att leka, ha en lunchrast i det fria och mycket skoj.

På 13.40 Jakob gick upp med honom, han var återigen olycklig. Men vi hade bestämt att han skulle prova på eftermiddagen, så Jacob lämnade över honom med sin nalle och lät lägga honom på en madrass i sovrummet. Jacob berättade för Madame Laurence att Noah faktiskt hade en napp som kunde hjälpa. Det var en bra idé, tyckte hon.

Det ska också sägas att avtalet med Noah och hans napp alltid har varit att tomten ska ha napparna den 24 december. Men på söndag, dagen innan Noah börjar skolan, tar vi faktiskt nappen ifrån honom. Efter en lång bilresa ner till Frankrike, minusgrader och alldeles för mycket dregling, hade Noah fått några otäcka sår runt munnen. Det var därför vi tog det. Egentligen för att ta en paus, men när han plötsligt inte bad om det längre tyckte vi att det var en bra idé att prova. Det visade sig att det kanske var lite dumt när det blev SÅ många nya förändringar i den lille mannens liv...

Jacob gick hem för att hämta nappen, räckte den vid ytterdörren till en av lärarna och gick sedan hem igen. När jag hämtade Noah 16.40 hade han nappen i munnen. Lärarna sa att Noa hade somnat så fort Jakob hade gått, men hade vaknat en halvtimme senare och gråtit och hade väckt alla andra barn. Oj.. Han fick sedan sin napp och resten av dagen gick strålande. Noah visade mig stolt vad han hade gjort. Det var ett sant nöje. Strunt i att nappen måste användas. Så länge han är i en stor anpassningsprocess är det helt ok.

fredag På morgonen gick jag och Noah hand i hand till skolan. Han var glad, stolt och gick med sin skolväska, men i sekunden vi stod framför ytterdörren blev han ledsen. Jag pratade bort honom och visade honom den nya lådan vi hade packat med flera av hans saker hemifrån, som barnen skulle vilja ha i garderoben. Sedan kan de gå ut och titta i den om de blir uttråkade. Det hjälpte.

Klockan ringde, vi gick in. Boxen kom på plats, skorna av, jackan av, hatten av, på med nappar och en glad Noah... precis tills jag sa hejdå. Det kom några tårar, men med nappen i munnen och nallen i handen vinkade de riktigt fint och sa både "bye bye" och "au revoir". Fantastisk!

Det var en underbar avslutning på första skolveckan som slutade kl 11.40 när Noah blev upphämtad av sin pappa och var så glad. Idag hade han lekt med några av de andra barnen utan problem, sa Madame Laurence! Vilken vecka vi har haft. Lärorikt på många sätt och mycket upp och ner resor.

En glad och nöjd Noah, efter fredagens skola och första veckan över!

Tack för att du läste! 🙂

SE