Vi har sålt vårt hus och flyttat hela vårt liv till Alpe D'Huez, men nu har vår arbetsplats gått i konkurs,

Så vad ska hända nu? Hur går vi vidare från denna obehagliga situation där alla ens planer och drömmar går ut på att jobba som hotellchefer och ha daglig kontakt med våra gäster? Har ett team av coola kollegor både i Danmark men även här i Alperna, där man ska hjälpa till att utveckla unga människor som kommer direkt från gymnasiet, grundskolan eller något annat för att få en vinter i Alperna.
Vi har fått frågan många gånger under de senaste åren vad som driver oss. Svaret är enkelt. Människor. Skillnader. Utmaningar.

Igår den 6 december, 10 dagar efter att allt rasade, flyttade vi in i en härlig lägenhet i Quartier Eclose, här i Alpe d'huez. Det är ca. 10 min promenad från Hotell Refuge, som vi har levt på fram till nu och borde ha jobbat på. Då är det också bara 5 min. Gångavstånd från Noas skola och inte minst, med den underbaraste utsikten!

Utsikten från vår nya lägenhet!

Nu behöver vi bara ett jobb eller två så att allt kan springa runt och vara roligt! Vilket passar mig (Signe) perfekt, för jag SAKAR jobbet. Jag har inte haft något riktigt jobb sedan vi blev uppsagda i La Rosiere i mars. Ärligt talat har det varit lite tråkigt i längden...

Så nu pågår sökandet efter livet. I Alpe d'huez på olika hotell, restauranger, barer (ja, även om utsikterna att öppna är långa) och online-distansjobb har jag också sökt. Utöver det rullar tankarna ut med hur vi kan skapa vår egen verksamhet. Antingen här eller kanske på avstånd.
Tack vare Freeliving.dk för massor av inspiration här.

Utsikterna här i Frankrike är att i slutet av januari, när resorten förhoppningsvis öppnar, kommer det att finnas en flod av jobb. Det är dock fortfarande väldigt osäkert när allt kommer att öppnas och därför kan ingen säkert veta när och hur ett jobb kommer.

Den svåraste delen av processen är att Noah fortsätter att vara väl integrerad i den franska skolan och verkligen trivs med det. Han får många nya vänner, lär sig franska och inte minst en helt annan kultur. Det är därför det också är det som gör det så absurt svårt om man skulle behöva flytta upp det hela igen.

I grund och botten handlar det för oss om att inte ge upp våra drömmar trots pandemi, konkurs och olika behov.

Det finns olika behov i alla relationer. Även hos oss. Det har varit en enorm berg-och dalbana de senaste veckorna, med utsikterna att öppningen blir lång, utsikterna att minska personalstyrkan, minska gästerna och sist men inte minst konkursen som slog oss hårt i huvudet. Fyra dagar efter konkursen var det plötsligt ljus igen. Primo Tours meddelade att de köpt Skinetworks, vilket var helt fantastiskt för branschen. Nu är den stora trickfrågan bara; välja Primo Tours och behålla hotellen? …. Det är ett stort frågetecken för oss och vi har ingen aning.

Så om du är van att resa med Danski eller Nortlander på deras EGNA hotell med skandinavisk personal, så var en stor stjärna och be om det! I våra ögon är de skandinaviskdrivna hotellen på Danski och Nortlander väldigt speciella hotell. Det ger en helt annan atmosfär som gäst och även om man är på semester kan man känna sig som hemma, för det finns det där danska "myset" som ingen annan känner till.

Så för guds skull, om du läser detta och är en gäst som har provat dessa hotell, säg till. Begär det. skriva till Primo Tours. Få ut det! Även om det kanske inte blir i vinter, på grund av den dumma coronan. Men hur ser din nästa skidsemester ut?

Nåja, och sedan tillbaka till det här med olika behov i alla relationer. För det har gett upphov till oerhört mycket diskussioner de senaste veckorna, inte minst dagar sedan allt kom ner. Vem vill vad och varför.

Jacob, har ALLTID drömt om att bo utomlands. När vi träffades i Val d'Isere ville han nästan inte komma hem till Danmark. Jag fick "tvinga" hem honom för att slutföra sin utbildning när det bara var 6 månader kvar. Sedan dess har han i många, många år pratat om att vi ska gå ut igen.

Det slutade faktiskt med att det var jag som drog i handbromsen den dagen i februari 2019 och sa att nu är det dags. Nästa vinter åker vi!

Och nu är vi här. Lätt delad.

Jag gillade tanken på att vara hotellchef på de danskägda hotellen och ha ett "säsong familj" med skandinavisk personal kunde vi tillsammans forma från unga till vuxna, med ansvar och utmaningar i deras vardag. Den tanken är borta nu. Jag kan inte se att det händer. Inte den här säsongen. Kanske nästa säsong, men vi vet inte...

Jacob vill vara här. I Alpe d'huez, med de få nya vänner vi har fått, i en härlig alpin stad, med frisk luft, skidåkning (när liftarna öppnar alltså) osv osv.

Vi är båda överens om att Noah nu är integrerad och genom sitt 3,5 år korta liv redan har förändrats från dagis i Farum, till plantskola i Blovstrød, till barnklubb i La Rosiere, tillbaka till barnhuset i Blovstrød och nu till skolan i Alpe d' huez.

Är det hälsosamt? Är han bara glad så länge vi är glada?

Google säger en miljon saker. Vår magkänsla säger oss många olika saker. Vad är det rätta?

Det är så absurt svårt. Det finns gott och ont med det hela. När du gör en för-/nackdelar-lista är båda punkterna lika långa...

En sak är säker – nu åker vi hem. För att fira jul.

Långhåriga Noah dekorerade granen i skolan i fredags och var väldigt stolt när han skulle visa den för mamma.

Vi går hem tidigt. Det finns flera anledningar till detta. Jag ville åka hem så snart som möjligt, ovanpå allt. Jacob vill helst stanna. Så vi gjorde en kompromiss. En vecka borta från varandra var kanske väldigt bra. Nu åker jag hem, tillsammans med Noah, söndagen den 13:e december och jag GLÄDER mig, som ett litet barn. Det ska bli SÅ fantastiskt att komma hem till jul! Vi har inte firat jul i Danmark sedan Noah var 6 månader, vilket betyder de senaste 3 åren. Det kommer att vara bra för HELA familjen att vi kan vara tillsammans, även under den här tiden.

Jacob flyger till Danmark den 20 december och sedan planeras 10 dagars familjekul fram till nyår...

Och ja, oroa dig inte. Vi kommer givetvis att testas så fort vi landar på Köpenhamns flygplats, så att vi inte får med oss ännu mer smitta hem.

Jag hade nog drömt om en vecka med kul, restaurangbesök, läckra cocktails tills 22.00 med kompisarna, men nej.. Mette F. Så det är bara att sätta stopp för idag. Och badresan fick jag lova Noah i förrgår. Ja, det kan vi också glömma. Jag hoppas att hans galna minne inte är så bra när vi kommer hem så att han kommer ihåg.

Nog om det. Nu är det bara att åka hem och njuta av den danska julen med allt danskt julkul den kan ge!

Du måste våga falla fritt tills du landar på båda fötterna igen.

Tack för att du läser! 🙂

SE